Ett äppelbarn på Prozac.
Nu tänkte jag berätta för er om en fransman jag dejtade för några veckor sedan.
Vi träffades på Social Club, på dansgolvet där jag dansade som ett djur och han stod och diggade musiken med sin korta kompis. Han frågade om jag ville ha en drink och vi satte oss ner för att prata lite. Helt plötsligt säger han "I would like to kiss you!" varpå han attackkysser mig så att jag nästan slår ut tänderna.
Trots detta gick jag med på att träffa honom för en drink måndagen efter.
Nicolas bor i en lägenhet som hans föräldrar betalar i det 16e arrondissementet. Föräldrarna har ett företag i Kina, och reser mest hela tiden. Detta var i princip det första han berättade om sig själv, vartefter han påpekade hur viktigt det är att snabbt få veta vad en persons föräldrar jobbar med. Han är 21 år, adlig och ser bra ut. Precis som alla andra spenderar han vintrarna i Alperna och sommrarna på sydkusten. Han har en Mac, specialdesigande WeSC hörlurar som han har köpt på Colette och kör vespa men skulle gärna vilja ha en Volvo C30.
Han är som sagt inte sen att framhäva hur otroligt gott ställt han har det ekonomiskt, men han vill ändå göra alla uppmärksamma på att han ändå inte är ett vanligt litet rikemansbarn utan att han faktiskt har lila byxor och lyssnar på alternativ musik. Som han själv sa så är han den enda på sin skola (Assas, såklart..) som klär sig så. Nicolas är nog den osäkraste människan jag någonsin har träffat och jag tror att han frågade mig i princip 3 gånger i timmen om han tråkade ut mig.
Han berättar om att han älskade OC när det precis hade kommit, men att han åkte till New Port och att det inte alls var lika coolt som i serien. Dock så tyckte han att Marissa var väldigt snygg, och han höll med mig om att Seth var snyggast av männen.
På andra dejten börjar vi prata om mer seriösa saker som hans barndom och förhållanden, och helt plötsligt låter han mig veta att han gick på Prozac för tre år sedan på grund av att han kände sig så ensam i sin dyra lägenhet och att "my girlfriend was very nasty to me". Jag höll på att sätta martinin i halsen och räddade situationen med att berätta att jag läste lite psykologi på gymnasiet och att det var roligt. Jag menar vad ska man säga?!
Som ett litet körsbär på toppen av all denna patetiska grädde kan jag påpeka att när han berättar om sig själv så talar han om hur många vänner han har på Facebook. Give me a break.
C
Vi träffades på Social Club, på dansgolvet där jag dansade som ett djur och han stod och diggade musiken med sin korta kompis. Han frågade om jag ville ha en drink och vi satte oss ner för att prata lite. Helt plötsligt säger han "I would like to kiss you!" varpå han attackkysser mig så att jag nästan slår ut tänderna.
Trots detta gick jag med på att träffa honom för en drink måndagen efter.
Nicolas bor i en lägenhet som hans föräldrar betalar i det 16e arrondissementet. Föräldrarna har ett företag i Kina, och reser mest hela tiden. Detta var i princip det första han berättade om sig själv, vartefter han påpekade hur viktigt det är att snabbt få veta vad en persons föräldrar jobbar med. Han är 21 år, adlig och ser bra ut. Precis som alla andra spenderar han vintrarna i Alperna och sommrarna på sydkusten. Han har en Mac, specialdesigande WeSC hörlurar som han har köpt på Colette och kör vespa men skulle gärna vilja ha en Volvo C30.
Han är som sagt inte sen att framhäva hur otroligt gott ställt han har det ekonomiskt, men han vill ändå göra alla uppmärksamma på att han ändå inte är ett vanligt litet rikemansbarn utan att han faktiskt har lila byxor och lyssnar på alternativ musik. Som han själv sa så är han den enda på sin skola (Assas, såklart..) som klär sig så. Nicolas är nog den osäkraste människan jag någonsin har träffat och jag tror att han frågade mig i princip 3 gånger i timmen om han tråkade ut mig.
Han berättar om att han älskade OC när det precis hade kommit, men att han åkte till New Port och att det inte alls var lika coolt som i serien. Dock så tyckte han att Marissa var väldigt snygg, och han höll med mig om att Seth var snyggast av männen.
På andra dejten börjar vi prata om mer seriösa saker som hans barndom och förhållanden, och helt plötsligt låter han mig veta att han gick på Prozac för tre år sedan på grund av att han kände sig så ensam i sin dyra lägenhet och att "my girlfriend was very nasty to me". Jag höll på att sätta martinin i halsen och räddade situationen med att berätta att jag läste lite psykologi på gymnasiet och att det var roligt. Jag menar vad ska man säga?!
Som ett litet körsbär på toppen av all denna patetiska grädde kan jag påpeka att när han berättar om sig själv så talar han om hur många vänner han har på Facebook. Give me a break.
C
Respons
Postat av: emwebe
Ni borde skriva krönikor om det här. Helt ärligt. Give us a break fcs!
Trackback