Touché

De: AnnaB
Envoyé: Aujourd'hui 03:13

"E hwos o!"


A och jag älskar våra smsinlägg. hehehe.

C

Up for some man hunting tomorrow night with me and C? xoxo A
Envoyé à: Steffie C
Envoyé: 20/11 22:40

Ett tydligt tecken på att helgen är i antågande.

A

När natten inte längre är ung och champagnen defenitivt är slut. Det är då frågan ställs, med stor entusiasm och tindrande ögon: Är ni tvillingar?

Och med tanke på den besvikelse vi möts av när vi levererar vårt svar skulle man kunna tro att den franska börsen kraschat.

A

SANDVIK varslar 1500!!!
Envoyé à: C
20/11 10:12

Whot? Ja, jag
ryker iaf inte. Mitt
jobb var helt klart
nyckeln till allt.
De: C
20/11 10:14

A

Gårdagskvällen kan sammanfattas så här:





Det räcker så.

A

Det här har egentligen inte med vårt liv i Paris att göra, men då jag finner det här viktigt, gör jag ett undantag. Under hela hösten har media frenetiskt övervakat den amerikanska presidentvalskampanjen. En kampanj som har hållit på i närmare två år och som praktiskt taget har varit en lång jävla cirkus. Och Europa valde genast sida. Äpplebarnen valde sida, rikemansbarnslynglarna valde sida, männen med kosing valde sida till och med de oklandriga pojkarna med dubbel masterexamen valde sida. Obama. Messias.

Jag skräms över naiviteten jag ser överallt. Hur människor utan att reflektera säger YES WE CAN i någon slags beklämmande desperation i att vara politisk korrekt. Denna naivitet har fört oss mot katastrofer och avgrunder så många gånger förut. Adolf Hitlers tredje rike, Idi Amins Uganda, listan är sorgligt nog oändlig. 

Vad är det ni säger YES WE CAN till egentligen?

Att dödsstraff faktiskt är okej, att äktenskapet är ett heligt förbund enbart mellan man och kvinna och att Europa borde vara mer delaktigt i att sopa ihop de spillror Afghanistan idag är?

Jo. Faktiskt.

A

Chacha en fredagsnatt. Vi kom dit sent. Kön var lång och människorna för snygga. Svårt att komma in. För oss gick det dock relativt smidigt, eventuellt tack vare några manliga vip-gäster som sa att vi var "très mignons et blondes". Chacha (uttalas mer som Sasha, så släpp dansen för Guds skull) har en ganska märklig mix av gäster, antagligen för att klubben fortfarande är rätt ny och het. Äpplebarn och riktigt mediafolk, överklassungar, och män med kosing. Inte utpräglat än i någon riktning, men blir väl med tiden.

Av någon outgrundlig anledning hamnade jag i rökrummet. Lögn. Jag gick dit eftersom jag kände mig som tredje hjulet när C pratade med en stilig fransman (designer för Sandro homme). Och jag gick dit för att eventuellt röka en cigarrett då min fransman, naturligtvis inte hade hört av sig som vi kommit överrens om (typ). Jag röker inte ofta, men det händer.

Väl där inne frågade en brunett mig på klingande stockholmska om jag var svenska. Det var bara att bekänna färg. Hon var där med två manliga vänner som jag sedan hälsade på. Översvallande och otroligt fascinerade över min nationalitet. Som vanligt. 

Tillslut böjer jag mig fram och frågar om en cigarrett varav den ena svarar på svenska. Ägd. Mannen är kring 25 år gammal. Svensk överklass. Hänger i Paris. Gör ingenting vettigt. Använder gärna ord som: substans & väninnor och beskriver sin syster som "en riktig prinsessa". Tycker personligen att han är ett jävla kap. Ni vet typen. Ni känner igen jargongen. Och ni blir därför egentligen inte förvånade när han emellan sitt välformulerade dravel även slänger in meningar som: Jag skulle verkligen vilja knulla dig. Att jag inte skulle invända, är han naturligtvis övertygad om.

Och frågar ni honom idag, så skulle han säga att enda anledningen att jag inte låg på rygg i hans lägenhet var eftersom han har en svensk flickvän, som han älskar mer än allting annat.

Ett svenskt praktsvin. Undantaget som bekräftar regeln.

A  

Mina föräldrar är här på besök över helgen. Jättemysigt och välbehövligt. Ni anar inte hur lång tid två månader faktiskt är. Eller ja, kan kännas som.

A

Nu tänkte jag berätta för er om en fransman jag dejtade för några veckor sedan.

Vi träffades på Social Club, på dansgolvet där jag dansade som ett djur och han stod och diggade musiken med sin korta kompis. Han frågade om jag ville ha en drink och vi satte oss ner för att prata lite. Helt plötsligt säger han "I would like to kiss you!" varpå han attackkysser mig så att jag nästan slår ut tänderna.
Trots detta gick jag med på att träffa honom för en drink måndagen efter.

Nicolas bor i en lägenhet som hans föräldrar betalar i det 16e arrondissementet. Föräldrarna har ett företag i Kina, och reser mest hela tiden. Detta var i princip det första han berättade om sig själv, vartefter han påpekade hur viktigt det är att snabbt få veta vad en persons föräldrar jobbar med. Han är 21 år, adlig och ser bra ut. Precis som alla andra spenderar han vintrarna i Alperna och sommrarna på sydkusten. Han har en Mac, specialdesigande WeSC hörlurar som han har köpt på Colette och kör vespa men skulle gärna vilja ha en Volvo C30.

Han är som sagt inte sen att framhäva hur otroligt gott ställt han har det ekonomiskt, men han vill ändå göra alla uppmärksamma på att han ändå inte är ett vanligt litet rikemansbarn utan att han faktiskt har lila byxor och lyssnar på alternativ musik. Som han själv sa så är han den enda på sin skola (Assas, såklart..) som klär sig så. Nicolas är nog den osäkraste människan jag någonsin har träffat och jag tror att han frågade mig i princip 3 gånger i timmen om han tråkade ut mig.

Han berättar om att han älskade OC när det precis hade kommit, men att han åkte till New Port och att det inte alls var lika coolt som i serien. Dock så tyckte han att Marissa var väldigt snygg, och han höll med mig om att Seth var snyggast av männen.

På andra dejten börjar vi prata om mer seriösa saker som hans barndom och förhållanden, och helt plötsligt låter han mig veta att han gick på Prozac för tre år sedan på grund av att han kände sig så ensam i sin dyra lägenhet och att "my girlfriend was very nasty to me". Jag höll på att sätta martinin i halsen och räddade situationen med att berätta att jag läste lite psykologi på gymnasiet och att det var roligt. Jag menar vad ska man säga?!

Som ett litet körsbär på toppen av all denna patetiska grädde kan jag påpeka att när han berättar om sig själv så talar han om hur många vänner han har på Facebook. Give me a break.

C

Någonstans inom mig finns det en liten, liten skärva av moral. Denna envetna lilla skärva säger till mig att man inte ska blotta andra människor, speciellt inte deras dåliga sidor. Släta över och ignorera. Detta har gjort att jag har valt att inte publicera detaljer om de små franska svinen. Nu blir det ändring på det. Och för att glädja er ännu mer, C är med på det också, jag menar det var ju faktiskt hon som började!

A

Tänk att det kunde vara så roligt att ha sina småssykon på besök och dricka dem fulla på Cuba Libre, äta bakelser på en bänk i regnet och flanera på Champan!

C

Woho kolla in vad jag hittade i torsdags!

C