Vem ska trösta knyttet?
C
Het Poet?
Vårt PA går ut på att lista de tre hetaste kvinnliga poeterna i historien.
Vi vill nämligen få bort den intellektuella stämpeln från deras kändisskap
och göra dem till renodlade sexsymboler.
På första plats:
EDITH SÖDERGRAN!
Motivation: Se det runda ansiktet, den smäktande blicken och den döda måsen
som pryder hennes vackra hjässa. Ü Ü Ü Ü Ü (fyra Ü av fem möjliga)
På andra plats:
EMILY DICKINSON!
Motivation: Hennes vackra klänning lyfter fram utsöktheten hos hennes fuktiga läppar,
och vem kan motstå storheten hos hennes näsa! Ü Ü Ü Ü Ü (tre Ü av fem möjliga)
På tredje och sista plats:
CHRISTINA ROSSETTi!
Motivation: Hon utstrålar en livsglädje och lycka som endast överträffas av Allans
allsmäktighet. Notera även det runda hårfästet och de tunga ögonlocken.
Ü Ü Ü Ü Ü (fem Ü av fem möjliga)
Förstapristagaren vinner ett uppslag i det glamorösa magasinet Moore.
Grattis Edith!
A & C
565
565
his name was, Alp-
he ate a banana
oh! what a sight-
by: Emily Dickinson 1865
A&C
Guide
Vår guidebok om Berlin har trillat in så nu får vi se vad staden har mer att erbjuda än ett riktigt skönt nattliv!
A
kära, älskade harry.
direkt hemkommen från gotland vräkte jag mig ner i sängen och
praktiskt taget kastade mig in i den sjunde och sista boken i den serie
som jag har följt så passionerat ända sedan julen precis innan jag fyllde 11 år.
harry potter har spelat en överraskande stor roll för mig under
den här tiden, och jag har verkligt svårt att förstå att det är slut, att
jag nu har läst ut den sista boken. det känns onekligen väldigt sorgligt.
nu är det över, på riktigt.
hej då harry potter!
jag saknar dig redan...
C
Ta mig, ta mig med dig
Häromdagen var jag på biblioteket och lånade böcker. Av en slump landade min hand på ett av Joyce Carol Oates verk i en bokvagn och tanken slog mig att jag borde låna någon av hennes titlar. Av någon märklig anledning drog jag tillbaka min hand och gick därifrån. Väl hemma började jag läsa en bok som hette Ta mig, ta mig med dig av Lauren Kelly. I pärmen stod det att Lauren Kelly var en pseudonym "för en välkänd, bästsäljande amerikansk författare". Boken var förutsägbar och inte särskilt gripande och naturligtvis skriven av Joyce Carol Oates. Ödets nyck förde mig in i hennes armar.
A