24 timmar

Lördagen den 29:e november smög jag upp 06.30 för att duscha, 24 timmar senare tog jag det sista bettet av min dubbelsandwich innan jag fullständigt utmattad somnade.

Det var examensdag, tre timmar prov, sen frihet (detaljen att jag har gått den här kursen frivilligt kan vi bortse ifrån). Strax efter 12 tog jag metron hem, för att sedan ligga i sängen hela dagen och titta på film. På kvällen skulle jag möta upp mexikanerna på Showcase.

Vid midnatt ringde jag dem för att höra när de skulle vara på plats. Kring ett, löd svaret. Kring halv två var jag under bron, men inte en mexican i sikte. Faktum är att jag fick vänta två timmar på att de skulle dyka upp. Efter att ha spenderat cirka en timme med dem, var de tvugna att lämna lokalen. Deras stupfulla kompis hade blivit arresterad av polisen...

Och det var i det ögonblicket  som jag insåg att jag hade tappat bort min garderobsbiljett. Med andra ord skulle inte jag få min jacka föränn efter klubben hade stängt. Två av mexikanerna var dock kvar, Ana Sofia och hennes manliga vän. Mannen pratade med mig på spanska och det enda ordet jag förstod var baccio. Vilket han sa många gånger. När jag sedan nekade honom en puss, gillade jag tydligen inte mexikanska pojkar. Strax därefter påstod han att jag var racist och att jag var lik Scarlett Johansson.


05.20 fick jag min jacka. Efter att ha gått några minuter hittade jag en nattbuss, som naturligtvis åkte ifrån mig. När jag tillslut lyckats ta mig till Montparnasse Bienvenües metrostation, möts jag av en överlycklig kille som kommer springande emot mig med vidöppna armar. Han kastar sig kring min hals och ropar: Je t'aime! Varvid jag säger på svenska: Jag orkar inte., tog mig loss bara för att se metron åka ifrån mig...

Min absolut mest värdelösa utekväll i Paris.
Jag var ett vrak dagen efter.

A


Respons

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback