Mansgris.

Som alltid var jag och min käre far ute och sprang idag i Hemlingby,
och vi höll ett fint och bra tempo. Efter en liten stund kom vi ifatt en man på 50+.
Pappa sprang om först, och mannen nickar accepterande åt honom.
Därefter springer jag om, och mannens ansikte förvrids av upprördhet.
Han ökar på steget, kämpar som ett patetiskt jävla djur för att hänga med i mitt tempo.
Självklart så orkar han inte mer än några meter, och vi har snart sprungit ifrån honom.

Då slog det mig hur otroligt skönt det ska bli om några år, när alla de korkade gubbar,
som inte kan acceptera att kvinnor springer om dem, går i pension så
att vi äntligen kan få äkta jämställdhet i samhället.

C


Respons

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback