she may not remember me, but I remember her.
Jag och A var på teater idag. Den var överraskande underhållande, och det var faktiskt tillfällen då jag skrattade rakt ut. Det sista ni hör från mig hette den visst. Läste att SvD skrev att det var "rått, roligt och drastiskt". Jag håller med. 
Nu sitter jag här och lyssnar på Think of me från Phantom of the Opera och är nöjd. Töntig, visst, men nöjd.
C
Respons
Trackback