Touché

Jag känner mig som en ungdom på en ort där hela samhället är byggt kring en industri. Alla klasskompisars pappor jobbar i den där fabriken, och när man själv har gått färdigt gymnasiet blir man anställd och får tillverka pappkartonger redan dagen efter studenten. Troligtvis stannar man på samma ort, på samma arbetsplats, för resten av sitt liv. Förslagsvis gifter man sig med sin bästa kompis storebror och skaffar två söta barn som man döper efter någon kändis man tycker är lite extra spännande och glamourös. Efter några år har man råd med drömvillan, och kan börja spara till en Thailandsresa.


 
Skämt å sido, jag har fått jobb på Sandvik. Vilket är fantastiskt skönt egentligen! Ett rejält sommarjobb i två månader, med en shysst lön. Jag kommer att jobba med "inscaning av protokoll".  Visst låter det stimulerande och utmanande?

Dock planerar jag inte att bli kvar på Sandvik. Nej vet ni vad! Så fort jag har pengarna i handen ger jag mig av till Paris med min kära vän A, och när jag väl har lämnat Gävle tänker jag nog aldrig återvända för att stanna här någon längre tid. Jag menar, min bästa vän har ju ingen storebror som jag kan gifta mig med, så vad finns det att hämta här?


Nu ska jag kolla på Big Love och njuta av det faktum att jag har sovmorgon i morgon!

C