Utvik
Nakenbilder är intressanta. De väcker oftast debatt och reaktioner. Det jag personligen nästan tycker är mest intressant är rumsrena utviksbilder jämfört med de som inte anses vara det. Här är en bild på skådespelerskan och modellen Eva Mendes. PETA är som ni säkert vet en organisation som tycker att man ska behandla djur etiskt riktigt. Eva Mendes anses alltså göra det här för en god sak och då blir det moraliskt försvarbart. Hon gör inte ett snedsteg i sin karriär utan ökar snarare intresset för gamla och nya projekt hon deltagit i. A win-win situation, PETA blir uppmärksammat så även Mendes.
Ett annat exempel där det anses okej att visa hud är i de tungt vägande magasinen: Vogue, Vanity Fair, W etc. Där handlar det om smakfulla och välavvägda utvik. Är det utmanande poser så är de provocerande. Aldrig, aldrig smaklösa. Det är nästan, nästan konst.
Jag säger inte att jag är emot utvik. Det jag försöker få fram om än lite diffust är att det inte handlar om hur mycket hud du visar. Hur oskyldig din bild än är (Tone Bekkestad är ett jättebra exempel) så handlar det framförallt om i vilket medium du framträder i, vilken publik du vänder dig till.
Så har du inte en möjlighet att få en egoboost genom att påstå att du gör det för en riktigt bra sak eller att du verkar för konsten (naturligtvis med ett tyngre magasin i ryggen) så föreslår jag att du låter bli.
En av i mina ögon världens vackraste bilder är Yves Saint Laurents reklam för parfumen Opium med Sophie Dahl.
Naket, provocerande och andlöst vackert. Tilläggas bör att den faktiskt förbjöds totalt i Frankrike och bannades från Storbritanniens annonstavlor.
A
